Jag tycker att den här idéen är så unik och rolig att jag måste skriva om den ifall det finns någon som har missat den (Joshua Klein presenterade sitt arbete i Maj 2007). Hans idé går ut på att lära kråkor att köpa jordnötter för pengar som de hittar på marken. Kråkan är en ganska intelligent fågel som snabbt lär sig att anpassa sig till sin omgivning. I 4 enkla steg lär han kråkorna hur de ska stoppa mynt i maskinen för att få ut en jordnöt. Sen kan de tillochmed lära ut sina färdigheter till sina kråkkompisar. Joshua har i sin rapport gjort en uträkning för hur lönsam en apparat kan bli och med tanke på att det varje år tappas lite drygt 200 miljoner dollar i mynt (i USA) så verkar det finnas potential.
Om du inte orkar läsa hela rapporten så ta en titt på någon av filmerna som har gjorts: TED.com,
Gizmodo. Han har lagt upp alla sina ritningar så att man enklare ska kunna bygga sin egen.
söndag 18 oktober 2009
måndag 12 oktober 2009
Soppåshållare
Nu har jag rätt länge stört mig på soppåsarna som åker in i sopkorgen så fort man slängt två bananskal. Tidigare har jag sett lösningen att städerskangör en knut i påsen och på så sätt spänner den mot sopkorgen, men det förutsätter att sopkorgen är bredare i överkant än nertill och att påsen är tillräckligt stor för att komma ner en bit där man kan göra en knut som förhoppningsvis fastnar i sopkorgen innan den glider över kanten (tillräckligt tight knutet). Det här sättet funkar uruselt på papperskorgar som är jämntjocka hela vägen.
För att lösa problemet skulle man kunna ha en metallring med hårt, typ 2-3mm gummi i mitten. Gummit skulle ha ett kryss som man kan trä påsen igenom, ungefär som en del disktrashållare på marknaden. När man byter påsen tar man då en påskant, trär igenom och drar tills det blir spänt. Gummit och ringens tyngd håller då påsen från att trilla ner i papperskorgen.
Den uppenbara kunden är städbolag.
För att lösa problemet skulle man kunna ha en metallring med hårt, typ 2-3mm gummi i mitten. Gummit skulle ha ett kryss som man kan trä påsen igenom, ungefär som en del disktrashållare på marknaden. När man byter påsen tar man då en påskant, trär igenom och drar tills det blir spänt. Gummit och ringens tyngd håller då påsen från att trilla ner i papperskorgen.
Den uppenbara kunden är städbolag.
Batteri med gänga
Idag när jag höll på och vaknade så tänkte jag på ett vanligt 1,5V-batteri med en en kort (typ 3/4 varv) gänga. Gängan var minuspolen och pluspolen satt på det vanliga stället.
Ett sånt batteri skulle vara svårare att gömma, men det kanske går att spara in några kronor på apparaterna / batteribytestiden med det här systemet. Industrin?
Ett sånt batteri skulle vara svårare att gömma, men det kanske går att spara in några kronor på apparaterna / batteribytestiden med det här systemet. Industrin?
måndag 21 september 2009
Enkelt och smart
En bra idé ska vara enkel och smart. Ofta för detta med sig att den blir billig också eller åtminstone billig att tillverka. Här är ett exempel på en sån enkel och smart lösning som jag råkade snubbla över igår: http://www.youtube.com/watch?v=XODlO5dOyho.
måndag 17 augusti 2009
Teckenigenkänning på steroider
Häromdagen satt jag och skrev på min telefon med touchscreen och blev irriterad över hur ofta jag skrev fel. Det som jag märkte dock var att jag oftast skrev fel på bokstäver såsom u/v, l/t, n/r och eventuellt ett par andra bokstäver till. I övrigt skriver jag riktigt snabbt m h a touchscreenen och teckenigenkänning.
T9 finns också som hjälpmedel för att skriva på mobiltelefoner och tanken där är ju att man trycker ner en kombination av X symboler med 3-5 tecken på varje symbol och att alternativen matchas mot en ordlista. Det blir rätt många alternativ på ett ord på t ex 5 bokstäver, men det fungerar ändå väldigt bra.
Den produkt jag vill ha är en touchscreen med teckenigenkänning och med kunskap om vilka tecken man ofta skriver fel. Dessutom ska den kunna lära sig vilka tecken just jag brukar skriva fel. Därefter kollar den mot en ordlista och föreslår alternativ, eller t o m ändrar ordet till singelträffar i listan.
Skulle detta kombineras med ett system som kan känna igen enkla ord på en gång (i stället för att endast känna igen enskilda tecken), tror jag att man skulle kunna mata in text sjukt snabbt, betydligt snabbare än på de där enorma telefonerna med pyttesmå qwerty-tangentbord. Det är nog bara en fråga om tid innan vi kan testa det på riktigt misstänker jag. Det ska bli kul.
T9 finns också som hjälpmedel för att skriva på mobiltelefoner och tanken där är ju att man trycker ner en kombination av X symboler med 3-5 tecken på varje symbol och att alternativen matchas mot en ordlista. Det blir rätt många alternativ på ett ord på t ex 5 bokstäver, men det fungerar ändå väldigt bra.
Den produkt jag vill ha är en touchscreen med teckenigenkänning och med kunskap om vilka tecken man ofta skriver fel. Dessutom ska den kunna lära sig vilka tecken just jag brukar skriva fel. Därefter kollar den mot en ordlista och föreslår alternativ, eller t o m ändrar ordet till singelträffar i listan.
Skulle detta kombineras med ett system som kan känna igen enkla ord på en gång (i stället för att endast känna igen enskilda tecken), tror jag att man skulle kunna mata in text sjukt snabbt, betydligt snabbare än på de där enorma telefonerna med pyttesmå qwerty-tangentbord. Det är nog bara en fråga om tid innan vi kan testa det på riktigt misstänker jag. Det ska bli kul.
torsdag 13 augusti 2009
Skohorn med gripklo
I morse när jag stod i hallen och tog på mig skorna kom jag på en idé. Jag vill ha ett skohorn som jag kan gripa tag i skon och flytta den så att den blir lätt att sätta på. Ofta skjuter man iväg sina skor en bit för att de inte ska stå mitt i hallen och jag som är lat brukar använda mitt långa skohorn för att flytta skorna dit jag kan sätta på dem enkelt. Skohorn är inte gjorda för att flytta på skor och skorna trilskas ibland lite grann. Ojojoj vilket I-landsproblem kanske du tänker och det har du säkert helt rätt i men jag är inte först i att ha haft detta problem för när jag kikar runt lite på Google Patents så hittar jag givetvis ett patent på precis det jag beskriver som tog redan 1986. Så min idé var tyvärr inte ny och antagligen är marknaden för liten för att sälja denna oumbärliga pryl. Men kanske finns det en enklare lösning till problemet som jag inte ser?
Finns det någon mer än jag som skulle vara intresserad av en "skobutler"?
Finns det någon mer än jag som skulle vara intresserad av en "skobutler"?
lördag 8 augusti 2009
SP systems...
...är ett företag som jag önskar fanns. I det här fallet står förkortningen för "Super Powers Systems" och dess produkter skulle ge användarna något slags superkrafter.
Prylarna ska helst vara så små och omärkbara så att man inte störs av dem när man har vanliga sommarkläder på sig, men idealt skulle de vara integrerade i kläderna eller t o m i kroppen. Ett annat alternativ skulle vara att utrusta smycken, klockor eller armband med high-tech sensorer och andra prylar.
Tänk exempelvis om din kropp kunde varna dig för att det troligtvis kommer börja regna om 15-30 minuter. Eller om du kunde känna när någon av dina kompisar är i närheten. Eller om du alltid visste hur mycket alkohol du hade i blodet? Eller om du blev uppmärksammad på att den andra partens röst har ändrats och att det indikerar osäkerhet, lögn eller liknande.
En annan sak som skulle vara implementerbar idag är en liten armbandsdator med wifi som skulle kunna programmeras att twittra din position när du befann dig på av dig inprogrammerade koordinater, t ex diverse restauranger och krogar. Då skulle dina kompisar alltid få veta när du är ute på vissa ställen och skulle kunna komma förbi om de hade tråkigt.
Det finns många superkrafter som man skulle vilja ha och rätt få är implementerbara idag, än färre kan göras till någonting som man alltid kan ha med sig utan att störas på det. Vi är dessutom en bra bit ifrån avancerade användargränssnitt som istället för att pipa eller blinka kan ge oss en känsla av att någonting händer, men teknologin är ändå där att man skulle kunna göra användbara prylar som är lätta att ta med sig och som kan signalera dig genom att inducera känsla som t ex värme/kyla och tryck. Frågan är om man idag kan göra en tillräckligt cool och användbar pryl som skulle slå. Kanske... men i framtiden definitivt.
Prylarna ska helst vara så små och omärkbara så att man inte störs av dem när man har vanliga sommarkläder på sig, men idealt skulle de vara integrerade i kläderna eller t o m i kroppen. Ett annat alternativ skulle vara att utrusta smycken, klockor eller armband med high-tech sensorer och andra prylar.
Tänk exempelvis om din kropp kunde varna dig för att det troligtvis kommer börja regna om 15-30 minuter. Eller om du kunde känna när någon av dina kompisar är i närheten. Eller om du alltid visste hur mycket alkohol du hade i blodet? Eller om du blev uppmärksammad på att den andra partens röst har ändrats och att det indikerar osäkerhet, lögn eller liknande.
En annan sak som skulle vara implementerbar idag är en liten armbandsdator med wifi som skulle kunna programmeras att twittra din position när du befann dig på av dig inprogrammerade koordinater, t ex diverse restauranger och krogar. Då skulle dina kompisar alltid få veta när du är ute på vissa ställen och skulle kunna komma förbi om de hade tråkigt.
Det finns många superkrafter som man skulle vilja ha och rätt få är implementerbara idag, än färre kan göras till någonting som man alltid kan ha med sig utan att störas på det. Vi är dessutom en bra bit ifrån avancerade användargränssnitt som istället för att pipa eller blinka kan ge oss en känsla av att någonting händer, men teknologin är ändå där att man skulle kunna göra användbara prylar som är lätta att ta med sig och som kan signalera dig genom att inducera känsla som t ex värme/kyla och tryck. Frågan är om man idag kan göra en tillräckligt cool och användbar pryl som skulle slå. Kanske... men i framtiden definitivt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)